Inte alla har ju turen att ha två pappor men de har jag.
Conny är en underbar människa som funnits i mitt liv så länge jag kan minnas och alltid funnits där för mig och för de älskar jag honom obeskrivligt mycke.
Larsa min biologiska pappa som har sett till att jag finns på denna planet är även han en underbar människa.
Dom har stor del i mitt liv på olika sätt men för min son är dom ett(morfar)!!
Många har under åren ifrågasatt mig hur jag kan strula till de i Sonnys huvud med två morfar hit och dit. Men Sonny har alltid haft klart för sig att jag har 2 pappor och att han har 2 morfar. Att vara morfar är mina 2 pappor bäst i världen på att vara och Sonny älskar dom lika mycke som jag älskar dom som pappor.
Alla ni som vuxit upp med föräldrar på olika håll vet att de inte är lätt alla gånger och att man ibland inte känner sig speciell av sina föräldrar. Men de fina i de är att när man blir vuxen och kan prata om saker och ting så upptäcker man att man inte varit något annat än speciell hela livet.
Jag har 2 sjukt underbara minnen av mina pappor som jag aldrig kommer glömma och som jag börjar gråta varje gång jag tänker på de.
Ett utav alla miljarder minnen med Conny är under de tiden han jobbade utomlands och inte var hemma hos oss så mycke.
Han var på jobb utomlands och jag skulle gå ut nian. Mamma pratar med honom kvällen innan och han talar om att han inte kommer hinna hem... Mitt hjärta grät den natten fast jag visste att alla andra skulle vara där så skulle han inte vara där. Men dagen började och vi gick in i kyrkan och gjorde allt de man gör när man tar examen. På vägen ut från kyrkan går jag hand i hand med min lillebror när jag på andra sidan vägen ser en skäggig man sitter i en bil och väntar..
Mamma och mormor går bakom och skriker när jag tar min lillebror och springer över vägen,Conny kliver ur bilen och jag kastar mig i hans famn. Han körde hela natten för att hinna hem och de gjorde han. De var inte så stort men för mig var de allt.
Mitt andra minne som sitter långt inne i mitt hjärta är när jag och Larsa för första gången pratade på riktigt när han tar mig i hans famn och gråter berättar att jag alltid kommer vara speciell för jag var hans första och att han älskar mig, inte heller så konstigt för en far och dotter men i vårat fall har de inte varit så mycke känslor så för mig kommer dom orden alltid sitta fast i mitt hjärta.
Jag älskar mina pappor för allt dom är och allt dom gjort för mig på sina olika sätt.
Jag är så otroligt lyckligt lottad som har en sån underbar familj med föräldrar,plastisar och syskon. Många säger att blod är tjockare än vatten och de är väl sant men för att vara en familj behöver man inte ha samma blod i ådrorna, man behöver bara älska varandra och de gör vi sjukt mycke.
Glöm inte bort att tala om för din pappa att du älskar honom!!
Underbara Conny. 
Pappa och världens bästa plastmamma.
Pappa vet bäst!!!
En pappa är som en uppslagsbok: tjock,kunskapsrik,exakt och klok. Visst kan han verka efterbliven men han är ju inte nyutgiven.
Och barn de hjälper inte att klaga! snart blir du själv en restupplaga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar